Jag tycker om skit
Jag går ibland på Söder och tittar i alla trendiga secondhandaffärer, men jag köper aldrig något.
Varför?
För det första är allt det snygga utplockar, när någon helt plötsligt blir trendigt så försvinner ju de finaste sakerna, och då är det ju inge kul längre. För det andra så stör det mig att många tar ut överpriser. Ett exempel är mina stövlar som jag länge varit på jakt efter. Mamma hittade ett par i Örnsköldsvik, och jag hittade mina i en förort till Stockholm. De kostade 30 respektive 60 kronor. Jag har hittat liknande på Beyond Retro för kanske 500 kronor, men det tänker jag knappast betala.
Sure, man kan hitta bra saker men om det vore någonstans där det inte alls var like hippt så kostar sakerna bara en bråkdel.
För det tredje så är det inte ens coolt att säga att man fyndat en märkesväska or whatever på Lisa Larssons secondhand, herregud kom igen efter att du hittat ditt plagg längst ner i den äckligaste lådan på Uff. Då kan man kalla det fynd.
Därför letar jag med glädje igenom de skruttiga affärerna, för gissa om jag blir glad när jag hittar något?! Det känns nästan som om jag har klarat av det som många andra inte gör.
Men jag tänker inte sluta gå i affäreneaa på Söder, de behåller jag som inspiration.
Varför?
För det första är allt det snygga utplockar, när någon helt plötsligt blir trendigt så försvinner ju de finaste sakerna, och då är det ju inge kul längre. För det andra så stör det mig att många tar ut överpriser. Ett exempel är mina stövlar som jag länge varit på jakt efter. Mamma hittade ett par i Örnsköldsvik, och jag hittade mina i en förort till Stockholm. De kostade 30 respektive 60 kronor. Jag har hittat liknande på Beyond Retro för kanske 500 kronor, men det tänker jag knappast betala.
Sure, man kan hitta bra saker men om det vore någonstans där det inte alls var like hippt så kostar sakerna bara en bråkdel.
För det tredje så är det inte ens coolt att säga att man fyndat en märkesväska or whatever på Lisa Larssons secondhand, herregud kom igen efter att du hittat ditt plagg längst ner i den äckligaste lådan på Uff. Då kan man kalla det fynd.
Därför letar jag med glädje igenom de skruttiga affärerna, för gissa om jag blir glad när jag hittar något?! Det känns nästan som om jag har klarat av det som många andra inte gör.
Men jag tänker inte sluta gå i affäreneaa på Söder, de behåller jag som inspiration.
Kommentarer:
Trackback