21 Februari
Sådär. Allting går lättare och lättare för var dag som går. Nu har jag bestämt mig för att åka hem till Sverige. Imorgon från Charles de Gaulle går mitt plan klockan 10.40 om jag inte misstar mig. Mamma kommer att stå och vänta på mig utanför. Det ska bli otroligt skönt att komma hem till min älskade familj.
Nu borde jag packa min väska. Men jag skjuter nog upp det lite till ikväll. Ska till faster och hämta nycklar till lägenheten, kolla hur tvättmaskinen fungerar och äta middag med dem... Dagen har varit seg, trots att jag skolkade från franskan på morgonen. En sovmorgon har aldrig skadat. Efter plugget gick jag till Auchan och köpte lite vin. Som vanligt hoppas jag att jag inte får vinröda kläder att ha på mig i Stockholm.
Undra hur lång tid det tar innan jag ser C eller hennes morsa när jag kommer hem. De lär knappast åka någonstans på lovet. Max 24 timmar tippar jag på. Max.
The show must go on
Ja även om det känns jobbigt nu så går livet vidare. I min text som jag skrev förut så kan jag citera ett stycke som passar ganska bra in nust nu.
Ibland blir saker och ting inte som vi tänkt oss. Men det är då viktigt att komma ihåg att vi i framtiden kommer att se tillbaka på denna tid. Sakta men säkert kommer de jobbiga minnena att suddas ut, och kvar finns det som man uppskattade som mest, även om man kanske inte förstod det just då.
Efter att pappa hade ringt så var jag helt knäckt. Att inte kunna dela sorgen med någon här är nog det jobbigaste. Men jag beslutade mig för att fortsätta gör allting som jag hade tänkt göra den där lördagen. Jag åkte till le quartier chinois där det var mycket asiater. Sedan åkte jag hem och träffade min blonda vän och det var skönt att kunna prata med henne. Vi åt middag och stack till D som var ensam hemma. Jag hade funderat mycket på om jag verkligen skulle gå ut, för det var ju trots allt det som jag hade planerat, men samtidigt med tanke på det som hände så kändes det fel. Att gå ut och festa, när man ska sörja. Men jag orkade inte sitta hemma ensam i den där lägenheten och gråta själv. Det orkade jag inte. Så vi åkte dit och förfestade. Jag blandade mig en god drink på apelsinjuice, tranbärsjuice, egenpressad clementinjuice, citronsaft och vodka.
Senare drog vi ut i mörkret och hamnade på Palais. Palais är ett lyxigt och dyrt ställe där Paris unga brats hänger typ. Inträdet som är på 20 euro slapp vi undan, eftersom att J kände några som jobbade där. Väl inne var det bra musik, helrören och de enormt stora Moët & Chardon flödade. Jag som hade druckigt tillräcklig på förfesten tog dock inte för mig av flaskan som vi blev bjudna på. Slöseri egentligen, för den blev inte ens uppdrucken. När vi var inne i VIPdelen dansade halvnakna kvinnor på podier. Konfetti sprutades och ja. Det var en lyckad kväll. Jag lyckades för det mesta hålla bort allt jobbigt. Men samtidigt får man distans till saker och ting. Även om det kan vara häftigt att uppleva det galet rika människorna så är lycka inte en stor flaska Moët.
Likt ett ljus
Min mormor dog igår. Aldrig har jag fått pröva på att känna en sådan saknad efter någon. Det känns nästan inte verkligt. Jag övertygar mig själv om att the show must go on och nynnar lite på låten, samtidigt som ögonen dränks av salta tårar. Saknad gör ont.
Var är min familj?
Om man är i Frankrike och är 17 år så lyssnar man på Justice. Så det så.
Jalouse
- Pas du tout!
Fick precis reda på att nästa helg är det party! Det blir kul. En lugn helg kräver komp.
Sol i Paris!
Annars har helgen varit vit. Inte en gnutta alkohol. Men glass och goda ostar tackar man inte nej till. Inte en chokladkakebit heller.
Igårkväll var jag barnvakt och barnen var snälla denna gång. Vi byggde kaplatorn som blev högre än mig och jag hann ringa lite telfonsamtal till Sverige också.
Aldrig mer rakhyvel!
Jag tänker vara hemma imorgon också. Lika bra att passa på att vila upp sig ordentligt.
För övrigt är det inte bara fettisdag utan även super tuesday. Jag hoppas på att Hillary tar hem fighten mot Obama. Efter Ségolène Royals förlust i Frankrike vorde det bra om en kvinna styrde en värdsledande nation. För demokraterna måste väl ändå vinna över republikanerna...?
Just det! Det är ju Fettisdagen idag!
Även om det kanske inte blir en sånhär;
Så kanske det blir något av dessa läckerheter istället.
På okänd mark
Helgen var bra! kanske inte lika bra som förra men det var ändå bra.
Efter att ha pratat med mamma i telefon gick jag ut i solen och tänkte jogga, men eftersom en förkyling var påväg så orkade jag inte så mycket, så det blev en promenad istället.... Jag hann även åka iväg till en outlet där det sålde massor med märkesvaror, men det var inga snygga saker.
Vid sextiden kom F till mig, vi åt middag och fixade oss iordning. En liten fördrink med C blev det också. Sedan kom vi en halvtimme försent till RERen, men som tur var så stod alla där och väntade på oss. Festen var i en lägenhet på 18e våningen vilket gav en underbar utsikt över hela Paris. Mat, snacks chokladkakor och ett stort bord med alkohol fanns det. Jag var allmänt glad och gick omkring med en champagneflaska stora delar av kvällen.
Vid tretiden blev jag och F trötta och hittade ett rum där vi la oss ned och sov några timmar. Sedan blev vi utskickade därifrån och blev tillsagda att lägga oss i en bäddsoffa istället som inte var alls lika skön.
Efter ett tag gick vi på toa och när vi kom tillbaka hade två killar lagt sig i sängen. Vi blev irriterade och lyckades dra bort den ena, men den andra höll sig kvar. Så jag la mig brevid honom och försökte sova. Efter ett tag känner jag hur han slickar mig på handen och jag blir förbannad och säger att han ska låta mig vara ifred. Då så kommer han närmre med benet och jag fräser till att han skulle sluta. Då blir han förbannad och upprepat ett tiotalgånger att jag är dum i huvudet. Jävla skitstövel. Och jävla äckel. Bara för att jag inte vill att han ska röra mig, vilket han inte ens har rätt att göra så ska han för sjutton inte kalla mig dum i huvudet.
Förutom denna lilla incident så var kvällen mycket rolig.
Söndagen spenderades hos faster med man och kusiner. Det serverades gos mat och jag lekte skola med barnen.
Idag är jag hemma. Är matt och trött, trots att jag nästan har sovit i 12 timmar. Näsan är täppt och jag snyter mig varje kvart ungefär. Ska ta och pallra mig till Méderic för att skriva ut ett arbete och äta lite lunch.
2 februari
Ute strålar solen och jag ska strax gå ut på en joggingtur i skogen. Väntar på att mamma ska ringa bara, har inte lust att sitta här hela dagen och vänta... Jag skickade ett sms för 45 minuter sedan och sa att hon kunde ringa då, men uppenbarligen så har hon inte sett det. Eller så kanske hon har glömt bort att hon ska ringa idag?! Fast nej, det tror jag inte. Jag pratar med min kära mamma minst två gånger per vecka här. En kompis har inte pratat i telefon med sina föräldrar sen hon kom hit efter lovet.
Nu har jag precis slukat en mycket god frukost med pannkakor, yoghurt och kokt ägg. Det var gott.