Mannsikor som kanner manniskor
Nar pappa flyttade till Sverige tyckte han att det var konstigt att mamma traffade pa kompisar pa stan. Paris ar sa stort sa man gor i princip inte det har. Men nu ar det fjarde helgen jag ar har, och an sa lange ar allt toppen. Visst ibland ar jag nere, och ibland uppe. Det ar lite kul for nu nar jag har pratat med manniskor i klassen sa visar det sig att en av tjejerna ar modell och bodde med L i samma lagenhet i Japan under 6 veckor. En tjej ar mycket bra komis med P, en gammal barndomskompis till mig som jag inte traffat pa flera ar. Ytterligare en tjej gar i samma klass som J. Ar varlden liten?
Igar hade vi inga lektioner, lararna var i Sverige pa ett mote. Vi fick i uppdrag att titta pa lite monument i Paris, samt se Michael Moores nya fiml SiCKO. Mycket intressant film som tar upp hur sjukforsakringar fungerar i USA. Det fungerar inte alls...
Nu har jag varit barnvakt, sa darfor har jag rad att kopa nytt kontantkort, samt kopa lite drinkar ikvall.
I tunnelbanan finns det bade konstiga manniskor och snygga. Det som ar synd ar att de konstiga manniskorna far for sig att bara for att man svarar pa det som det sager sa tar dem som det vore en invit. Har om dagen sa skulle jag, M och C aka hem fran Maraiskvarteren. En ful irlandare pa kanske 55 ar sager nagonting om att nagon av oss inte borde orka ata en sadan stor macka. Da skojar jag lite med honom, och helt plotslig star han uppe med mobilen och fragar vart vi bor och om vi kan prata engelska. Nej vi kan inte prata engelska, och nej vi sager inte var vi bor. Punkt. Bara for att jag svarar pa det han sager sa betyder det inte att jag vill ga hem och suga av honom. Ett typsikt storstadsfenomen?
Igar hade vi inga lektioner, lararna var i Sverige pa ett mote. Vi fick i uppdrag att titta pa lite monument i Paris, samt se Michael Moores nya fiml SiCKO. Mycket intressant film som tar upp hur sjukforsakringar fungerar i USA. Det fungerar inte alls...
Nu har jag varit barnvakt, sa darfor har jag rad att kopa nytt kontantkort, samt kopa lite drinkar ikvall.
I tunnelbanan finns det bade konstiga manniskor och snygga. Det som ar synd ar att de konstiga manniskorna far for sig att bara for att man svarar pa det som det sager sa tar dem som det vore en invit. Har om dagen sa skulle jag, M och C aka hem fran Maraiskvarteren. En ful irlandare pa kanske 55 ar sager nagonting om att nagon av oss inte borde orka ata en sadan stor macka. Da skojar jag lite med honom, och helt plotslig star han uppe med mobilen och fragar vart vi bor och om vi kan prata engelska. Nej vi kan inte prata engelska, och nej vi sager inte var vi bor. Punkt. Bara for att jag svarar pa det han sager sa betyder det inte att jag vill ga hem och suga av honom. Ett typsikt storstadsfenomen?
Kommentarer:
Trackback