Cecilias blogg

Oj tiden går snabbt. Enligt en kompis så är det bara tio veckor kvar till sommarlovet. TIO VECKOR! Det är ju ingenting. Nu ska jag njuta av tiden ordentligt.

Mycket och lite har hänt den senaste tiden. Jag har varit hemma i Sverige n¨ågra dagar och jag har varit i Loire. Sverige var bra. Jag har köpt med mig makrill i tub, kommer ni ihåg reklamen till den? Det är nog den bästa på länge... Jag har köpt babyolja, skrubbsvamp och fått massor med glassiga magasin av min älskade mamma. Jag har pratat i telefon men två av mina kompisar, och det var rikitgt mysigt. Jag har varit på arbetsinterjuv på Coop som gick sådär... Och sedan huvudantledningen till att jag åkte hem var för att gå på mormors begravning. Det var en väldigt fin cermoni. Kyrkan var liten, blommorna var fina och vädret likaså. Visserligen tror jag nog att jag inte gråtit så mycket på länge, men det känns skönt att det är gjort nu. Och när vi gick runt kistan så kändes det inte som om det var min mormor, det var inte min mormor som jag varit på landet med, som jag har spelat kort med, som jag har kramat. Nej, för den mormor som låg i kistan var någon annan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det var så det kändes.

I torsdags tod jag planet ner till Paris igen. Hamnade brvid en pratsugen man i 50års åldern som snackade hela vägen ned. Till och med när jag försökte läsa min DN på stan så babblade han, och jag svarade artigt.  Flygvärdinnan pratade jag också med hon var trevlig. Färden hem till Stockholm var dock inte lika bra. Jag kom i god tid till flygplatsen för att checka in när jag ser den enormt långa kön. Den var hur lång som helst. Så jag ställde mig där och väntade i mer än en timme. Självklar hade jag bara hunnit fram till hälften när de ropade att passagerarna till Stockholm var tvungna att checka in nu. Så jag fick snällt tränga mig. Självklart hann jag inte köpa någon smörgås eller nåt heller. Jag var sjukt hungrig, hade bara ätit frukost klockan 8.45 och klockan var 15. Självklart stod vi stilla i en halvtimma på arlanda, och väl uppe i luften så börjar de längst fram med matvagnen. Jag satt på rad 19 e. När vagnen äntligen kom till mig så var de stora mackorna slut. Så jag köpte en liten och en kaffe. Sen så frågade flygvärden om det inte var min mamma som jobbade på SAS. Jag svarade ja och vi pratade lite sen bjöd han mig på en kanelbulle och kaffe. Det var bra, för jag var fortfarande hungrig.

Igår bar det av till Loiredalen men klassen i en rosa buss. Vädret var mycket fint, vi solade och njöt. Besökte slottet där da Vinci hade bott gjorde vi också, men även ett annat slott i Amboise. Tre timmar tog det att åka dit, och lika lång tid hem. Som tur var hade jag med mig massor med svenska tidningar på bussen, så ni kan ju gissa om det var poppis?!

Idag ska jag kanske gå och se en utställning med Marie Antoinette, och sen ska kanske några vänner komma och laga middag hos mig ikväll. Jag måste bara fråga min värdpappa först om det är okej, förhoppningsvis är de det.