Cecilias blogg

Igår kväll hade min värdmamma lagt ned flera timmar matlagning på diverse pajer och efterrätter. Jag och min värdsyster ska äta ensamma, när min värdsyster kommer hem vid halv nio tiden. Självklart ska jag vänta på henne, även fast hon vet att jag hatar att äta sent. När klockan börjar närma sig tjugo över åtta så säger hon att jag ska komma och se vad vi ska äta. Till oss har hon "lagat" en pyyyyyyytteliten laxfilé att dela på två och lite ratatouille på burk. Om vi var mer hungriga kunde vi steka ett ägg åt oss var. Tacka fan för att vi var med hungriga. Nu när hon väl gör så mycket annan god mat så kan hon väll ta sig de där fem extra minuterna och göra lite till, så att vi också ska få. Men nej. Det kan hon inte. Jävla kärring. Jag hatar henne så jäkla mycket ibland. Jag låg i sängen och var frustrerad igår. Jag har lust att bara skrika allt vad jag tycker om henne. Hur tragisk hon egentligen är. Men det gör jag inte. Jag håller tyst. Men när kommer glasbubblan att spricka?

Jag känner mig allmänt matt och på dåligt humör, trots att solen skiner ute, och det är varmt. Jag hoppas inte att jag hållerpå att bli sjuk. Anledningen till att jag är på dåligt humör har nog med värdmamman och min kompis att göra. Hon var så dryg idag, jag förstår mig inte på henne. Jag skulle sätta mig brevid henne i klassrummet, och då säger hon superdrygt och irriterat "Men där kan du ju inte sitta" Nähä, svarar jag. "Är det upptaget eller?" "Jaa" svarar hon drygt.... Jag förstår mig inte på henne.
Ska försöka sova en stund, sen har jag mycket att arbete.