Cecilias blogg

Likt ett ljus tänds livet upp. En låga som växer sig större brinner fint. I slutet så minskar lågan något, men ljust brinner fortfarande. Tillslut, oftast utan förvarning så släcks den, och går inte att tända om pånytt. Röken från lågan sprider sig i rummet, och kvar finns visserligen själva ljuset, men lågan är borta föralltid.

Min mormor dog igår. Aldrig har jag fått pröva på att känna en sådan saknad efter någon. Det känns nästan inte verkligt. Jag övertygar mig själv om att the show must go on och nynnar lite på låten, samtidigt som ögonen dränks av salta tårar. Saknad gör ont.