The show must go on
Ja även om det känns jobbigt nu så går livet vidare. I min text som jag skrev förut så kan jag citera ett stycke som passar ganska bra in nust nu.
Ibland blir saker och ting inte som vi tänkt oss. Men det är då viktigt att komma ihåg att vi i framtiden kommer att se tillbaka på denna tid. Sakta men säkert kommer de jobbiga minnena att suddas ut, och kvar finns det som man uppskattade som mest, även om man kanske inte förstod det just då.
Efter att pappa hade ringt så var jag helt knäckt. Att inte kunna dela sorgen med någon här är nog det jobbigaste. Men jag beslutade mig för att fortsätta gör allting som jag hade tänkt göra den där lördagen. Jag åkte till le quartier chinois där det var mycket asiater. Sedan åkte jag hem och träffade min blonda vän och det var skönt att kunna prata med henne. Vi åt middag och stack till D som var ensam hemma. Jag hade funderat mycket på om jag verkligen skulle gå ut, för det var ju trots allt det som jag hade planerat, men samtidigt med tanke på det som hände så kändes det fel. Att gå ut och festa, när man ska sörja. Men jag orkade inte sitta hemma ensam i den där lägenheten och gråta själv. Det orkade jag inte. Så vi åkte dit och förfestade. Jag blandade mig en god drink på apelsinjuice, tranbärsjuice, egenpressad clementinjuice, citronsaft och vodka.
Senare drog vi ut i mörkret och hamnade på Palais. Palais är ett lyxigt och dyrt ställe där Paris unga brats hänger typ. Inträdet som är på 20 euro slapp vi undan, eftersom att J kände några som jobbade där. Väl inne var det bra musik, helrören och de enormt stora Moët & Chardon flödade. Jag som hade druckigt tillräcklig på förfesten tog dock inte för mig av flaskan som vi blev bjudna på. Slöseri egentligen, för den blev inte ens uppdrucken. När vi var inne i VIPdelen dansade halvnakna kvinnor på podier. Konfetti sprutades och ja. Det var en lyckad kväll. Jag lyckades för det mesta hålla bort allt jobbigt. Men samtidigt får man distans till saker och ting. Även om det kan vara häftigt att uppleva det galet rika människorna så är lycka inte en stor flaska Moët.