Shoppingvett och etikett
Ett lyckorus spred sig i min kropp när jag gick ut ur Topshop affären med mina två papperskassar. Jag har fyndat två kappor. En duffel som jag har varit påjakt efter, och sen visade sig att det var tag två betala för en på samtliga rea varor. Mamma hittade då en bedårande vit kappa. Kanske inte speciellt praktisk, men ack så fin!
Jag är medveten om att jag säger emot mig själv när jag precis har skrivit om miljö osv. Tittade på kanal 5s Outsiders där det handlade om människor som levde på ingenting, i princip. De hämtade sina möbler från containrar, likaså gällde maten. De uppskattade de små sakerna i livet. Och njöt utav det också. Själv uppskattar jag att köpa fina saker, och jag anser att jag kan unna mig att köpa kläder. Jag köper inte extremt mycket, och handlar dessutom secondhand ibland. Jag vill inte sitta och försvara mig helt nu, men jag tror att det är viktigt att finna en balans i konsumtionen.
För att komma till rubriken så måste jag säga att det finns faktiskt vissa tysta regler när det gäller att handla prylar. Realisation går ut på att hitta de bästa fynden, och den som är först har ensamrätt på plagget. En vän till familjen har dock inte förstått detta. Hon anser att om någon har någonting som hon tycker är fint så frågar hon vart den är köpt, och sedan köper hon samma plagg. Sure, om det är ett linne eller en tröja så är det väll okej, men hon har precis köpt samma kappa som mamma. Nu ville hon köpa samma duffel som jag har köpt.
Men än en gång säger jag emot mig själv. Jag bröt vettregelen och köpte samma jeans som min lillasyster. Man skall inte kasta sten i glashus