Game over
Det känns som om jag är inne i en gråzon nu. Inget är speciellt bra och inget är speciellt dåligt heller. Det är bara jag själv som påverkar hur jag mår också. Eller självklart har min omgivning stor betydelse för hur jag mår, men det är jag själv, min kropp och mitt psyke som väljer att sänka ned sig själv i denna gråzon. Jag fick en bok av mamma för inte så länge sedan som handlar om att finna sin inre styrka. Det må låta klysigt, men det handlar väl om att finna glädje i vardagen.
I Uppsala träffade jag en kille som kanske var kanske en tre år äldre. Han pluggade på Handelshögskolan i Stockholm och vi gick längs ån i solskenet och snackade. Han frågade vad jag hade för drömmar och mål med livet. Jag svarade att jag hade svårt att se mig själv och vad jag gör inom en tioårs period. Han berättade att hans mål eller ambition var att skaffa sig en femma i Vasastan, ett barn och en vacker fru sa han och log. Om han var seriös eller inte vet jag inte, det måste väl ha legat någon sanning i det hela, men jag vågade inte riktigt ifrågasätta det. Följdfrågan löd om jag hade några liknande mål. Jag svarade att det är klart att jag vill finna lycka och framgång som alla andra, men exakt vad detta innebär vet jag inte ännu. För vad är lycka och framgång egentligen? Kommer jag vara lycklig när jag studerat klart och börjat mitt första jobb? Det tar väl dem flesta som en självklarhet, men vad gör man när det gråa vardagen slår till och man undrar vad som egentligen händer med livet? Det kanske är då man enligt andra upplever en 30 eller 40 års kris. Men jag har inte ens fyllt 20 år. Jag får inte ens gå på systemet och köpa en flaska vin. Vad vet jag om livet? Det kanske är där skon klämmer också. Ovissheten. Men om jag lär mig att finna min inre styrka redan nu så kommer jag förhoppningsvis att bära med mig den framöver. Det gäller bara att börja nu. Inte vänta tills imorgon...