Cecilias blogg

Jag känner hur tröttheten och meningslösheten tar över min kropp sakta men säkert. Det är som ett tidvatten som systematiskt stiger och dränker övriga känslor. Med lite tur vaknar jag imorgon och det blivit ebb istället.

Jag vill stryka min hand längs hans rygg och se honom djupt i ögonen. C'est trop tard.

För övrigt blir jag jävlig lack på vissa kompisar just nu. Kom inte med dåliga ursäkter, jag uppskattar ärlighet så mycket mer. Det gör väl alla? Sedan kanske jag själv skulle ta och fundera på hur jag själv beter mig ibland, men det ägnar vi ett annat inlägg till.