Cecilias blogg

Mais oui, imorgon åker jag.

Det känns som om jag är inne i en gråzon nu. Inget är speciellt bra och inget är speciellt dåligt heller. Det är bara jag själv som påverkar hur jag mår också. Eller självklart har min omgivning stor betydelse för hur jag mår, men det är jag själv, min kropp och mitt psyke som väljer att sänka ned sig själv i denna gråzon. Jag fick en bok av mamma för inte så länge sedan som handlar om att finna sin inre styrka. Det må låta klysigt, men det handlar väl om att finna glädje i vardagen.                     
I Uppsala träffade jag en kille som kanske var kanske en tre år äldre. Han pluggade på Handelshögskolan i Stockholm och vi gick längs ån i solskenet och snackade. Han frågade vad jag hade för drömmar och mål med livet. Jag svarade att jag hade svårt att se mig själv och vad jag gör inom en tioårs period. Han berättade att hans mål eller ambition var att skaffa sig en femma i Vasastan, ett barn och en vacker fru sa han och log. Om han var seriös eller inte vet jag inte, det måste väl ha legat någon sanning i det hela, men jag vågade inte riktigt ifrågasätta det. Följdfrågan löd om jag hade några liknande mål. Jag svarade att det är klart att jag vill finna lycka och framgång som alla andra, men exakt vad detta innebär vet jag inte ännu. För vad är lycka och framgång egentligen? Kommer jag vara lycklig när jag studerat klart och börjat mitt första jobb? Det tar väl dem flesta som en självklarhet, men vad gör man när det gråa vardagen slår till och man undrar vad som egentligen händer med livet? Det kanske är då man enligt andra upplever en 30 eller 40 års kris. Men jag har inte ens fyllt 20 år. Jag får inte ens gå på systemet och köpa en flaska vin. Vad vet jag om livet? Det kanske är där skon klämmer också. Ovissheten. Men om jag lär mig att finna min inre styrka redan nu så kommer jag förhoppningsvis att bära med mig den framöver. Det gäller bara att börja nu.  Inte vänta tills imorgon...

Är inte denna bild helt underbar? Gjord av myltan tror jag bloggen hette...

Jag sitter hemma i soffan igen och är sjuk. Ungefär varje gång jag skriver i denna blogg är jag typ deppig, sjuk, uttråkad eller frustrerad. Snön ligger som ett tjockt, blött täcke över Stockholm, så det gör inte så mycket att jag inte kan gå ut. För att inte känna mig alltför äcklig har jag satt på mig ett nytt linne och mitt nya halsband, så nu ser jag lagom bohemsjuk ut. Fashionsjuk med andra ord.Det är bara dagens sjukoutfit som saknas.

Igår var jag på Stockholms universitet som hade öppet hus. Blev inte direkt någe smartare av att vara där, utan mer förvirrad. Men till hösten planerar jag i vilket fall som helst;

fortsätta jobba, tänker dock inte gå upp till deltid, det blir för jobbigt

läsa någon eller några roliga kurser på universistet, bara för skojs skull sådär

börja övningsköra

resa

hinna engagera mig politiskt

Fy fan vad skönt det kommer bli att slippa skolan. Jag är så sjukt skoltrött just nu. Det märks också på proven, jag pluggar inte ett skit. måsteorkameddesistamånaderna.

Han finns lite för ofta i mina tankar, kanske dax för mig att ta mig i kragen, precis som med allting annat? Jag vet att jag kan få som jag vill, men jag måste hitta början bara, det är nog det som är det svåra. Eller antagligen gör jag det nog svårare än vad det egentligen är...

Systeryster kommenterade på lovet att jag var rätt sunkig som spenderade dagen i mjukisbyxor utan att ens överväga att ta på mig något annat när jag skulle till jobbet. Sanningen är den att de flesta kommer till jobbet i mjukisbyxor, så varför ska jag orka göra mig snygg om ingen annan är det. Då kan alla vara sunkiga tillsammans.

Idag skolkar jag från skolan. Jag ligger i soffan, äter choklad och lyssnar på Broder Daniel om och om igen. Egentligen borde jag pallra mig till skolan, jag har ju precis haft lov. Men jag måste ha överansträngt mig eller nåt, allting känns väldigt jobbigt och jag känner en konstant trötthet, trots att jag sovit nästan 11-12 timmar de senaste nätterna. Min själ behöver vila lite. Jag kanske borde sjukskriva mig en vecka eller två från allt vad jobb och skola heter för att orka med mig själv till och börja med. Eller så är det bara det att jag måste skaffa glasögon, det kanske är därför jag är så trött och har svårt att fokusera. Gick till synoptik igår och prövade diverse olika bågar, måste ta och bestämma mig snart. Jag klarar nog inte av att jobba en helg till i kassan utan glasögon. Jag blir knäpp i huvudet.